Niko går!
Jag har så sjukt dåligt minne om vad jag gjort på veckorna och för lat för att uppdatera dagligen. I onsdags var vi och åt hos A&N i alla fall, dock missade vi N precis då hon jobbade kväll. Hade hoppats att hinna träffa dom lite mer innan vi skulle åka då de flyttar upp samtidigt som vi kommer tillbaka så då missar vi varandra :( senare på kvällen kom moster Tina förbi och vi packade.
På torsdagen hade jag därför tänkt att vi skulle hinna ses lite på dagen innan vi skulle åka. Dagen började med att vi packade färdigt och sedan gav sug jag och Niko iväg för att ordna pass till honom. Vilken dag! Det började med att jag inte hittade dit sedan svårt att hitta parkering och när jag väl hittat fram så var det strejk och det var 188 personer innan oss! Jag började med att försöka ta passkort på Niko, inte det lättaste jag gjort! Stängd mun, öppna ögon, vit bakgrund inte suddig bild mm mm. Men äntligen efter många försök lyckades vi fånga honom på bild :) då hade det gått 11 nummer... Då tänkte jag att vi kunde åka till Tina på hennes jobb och träffa henne och så att Niko kunde få lite mat i magen. Virrade runt i Oslo innerstad blad avstängda vägar i 30 min innan jag gav upp och åkte tillbaka till polisstationen för att inte missa vårt nya nummer som var 50 stycken före som jag hittade på vägen ut :) gav Niko lunch i parken och sedan var det inte så lång tid kvar till vår tur. Efter ca tre och en halv timmes väntan blev det vår tur och så visade det sig att Niko inte är norsk så som vi fått besked om i Sverige då vi försökte fixa pass åt honom där utan att han faktiskt är svensk! En hel dag för nästan ingenting! Mindre tid till packning, hälsa på N eller Tina, provisoriska lösningar och kostsam parkering och sedan gå hem utan pass men med fina kort på lilleman :) aja, blir att försöka fixa åt honom i sommar då.
Efter denna dag mötte vi upp Ashkan hemma och åkte sedan mot Sverige och våra kära vänner ca halvvägs. Händelserik resa med bajskalas, konstgjord potatismos, nära-döden-upplevelse då en älg snubblade upp ur diket och en Niko som var riktigt less på att åka bil.
Allt lika roligt att stanna hos våra kära vänner och det måste vara världens bästa B&B :)
Fortsatte färden uppåt dagen efter och det gick riktigt bra.
Efter två dagars bilåkning kände lilleman att han var less på att vara still och när vi då kom fram till Nikos morföräldrar så bestämde han sig för att han kunde gå. Han gick och gick och gick och gick. Han har ju tidigare gått kortare sträckor men nu kan han officiellt gå :) Stolt mamma!
